Jag gör så att när jag börjar rida ett ridpass skrittar jag på långa tyglar. Kortar sedan upp tyglarna men ser till att han fortsätter trampa på precis som innan i den fria skritten. Jag jobbar honom först bara med att han just ska trampa precis lika bra som i fria skritten, han ska inte få bromsa in när jag tar tyglarna. Jag börjar mjuka upp honom lite genom skänkelvikningar, på alla möjliga linjer. Diagonalt, på långsidan även lite på volt ibland. Jobbar även lite öppnor och slutor och jobbar på att han ska trampa ordentligt, absolut inte sega ihop. När jag börjar trava så länger jag ned tyglarna igen. Jobbar hon väldigt låg form och kräver att han ska bära sig ordentligt, själv.Brukar även kunna rida lätt när jag står upp två gånger och sitter en gång, vilket gör att han får hålla balansen själv. Sen kortar jag upp honom även här. Jobbar skänkelvikningar, små volter, ökningar osv. När jag sen går över till galoppen lägger jag honom även här i en låg form. Ibland rider jag lätt i galoppen, vilket innebär att han får balansera sig själv. Sen är han uppvärmd och jag kan börja rida ordentligt. Han har då fått ordentligt med bjudning själv.

 

Funkar jätte bra på Vimsa i alla fall!